Fucking aye!

We are back in business babe!
Stronger, harder, uncut!

Vad har hänt!

Det var snart ett år sedan jag senast publicerade ett inlägg här och oerhört mycket har hänt. För att förenkla detta så så kör jag i kronologisk ordning. Jag skrev min c-uppsats med billy och utvecklade en ny forskningsmetod inom företagsekonomi. Det var skit kul men samtidigt oerhört jobbigt. Efter det så var jag och Jessica i ett vägskäl och valde att flytta ihop. Inledningsvis var detta oerhört roligt,men det dröjde inte länge förrän vi gick varandra på nerverna och det slutade med att hon var otrogen och jag mådde skit.

haha, jag har precis summerat ihop 7 månader med ett par rader, oerhört komiskt.

Men jag tror att detta inlägget(och säkert många fler) kommer att handla om kontroll. Under denna period som varit extremt turbulent för mig och i många avseenden har präglats av ångest, panikattacker och självömkan, (inte de mest attraktiva attribut för en man) så har viss insikt kommit. Jag insåg att det mest paradoxala av alla paradigm när det gäller förhållanden är kontroll.

Man visualiserar och illusionerar sig fram till ett stigma eller en euforisk oändlighet när det gäller förhållanden. Men precis som mycket annat så kommer de tillbaka och slår dig själv i pannan. Men vad jag upplever efter ha läst en del litteratur inom psykologi och metafysisk psykologi så handlar det om biologiska drivkrafter som undermedvetet försöker visualisera fly eller slåss, men hur fientlig och farlig rent fysiskt är en 170 cm skövde brud, inte jätte, detta försätter det undermedvetna i ett moment 22. Detta ledde för mig att min hjärna gick på helvarv och jag upplevde en förlorad kontroll vilket resulterade i ovanstående symptom.

Mer kommer....

Insikt 2.0

Jag anser att en av de viktigaste attributen för en personlig utveckling är kritik och ett öppet sinne. Men jag anser även en öppenhet och förmågan att bolla idéer med smartare eller mer kritiska individer. Vad jag inte visste, så visar en studie från USA där man följt 80 av de största företagen i landet att smarta chefer inte alltid är bäst. När det existerar mycket tid för reflektion och tanke så gör en smart chef,dvs med högt IQ(även om testen är oerhört otydliga vad man egentligen mäter) bättre beslut som ger bra resultat, DOCK så visar studien tydligt att ju mer stress det är och ju mindre tid som erbjuds desto dummare chef, desto bättre beslut!!!

Förutom detta pågick det en studie där dom undersökte hur många av de besluts som tog av chefer som kunde förutses och var genomtänkte i förhand, och det komiska var att 80% av alla beslut togs på stående fot!

Under de senaste veckorna har mycket hänt, allt från Tjällossningen, Uni-Sex, studier och naturligtvis frånvaron av Jessica. Detta har gett mycket tid av reflektion(kanske för mycket)
En vis man sa en gång till mig att en överdriven styrka är en svaghet! Mycket visa ord!

En överdriven styrka är en svaghet!

Så sensmoralen är kanske: Om du vill leda, och är smart, sluta tänka och fördumma dig(åtminstone i USA, då fattar du bättre beslut rent generellt, om du har lite tid, dock är Sverige och USA mer lika än vad ni tror).

Ett av mina absolut största intressen är Film och Tv-Serier. Jag precis som många, många andra uppskattar en riktigt bra film eller serie. Precis som många andra så älskar jag Tim Burton och Tarantino. Jag anser att film är allmänbildande och precis som körkort så tillhör viss filmkunskap ett måste, man klarar sig utan, men livet blir lite enklare och man lär sig uppskatta livet.

När jag var yngre och kanske inte lika bred i min filmsmak så ogillade jag "gamla" filmer, men när farsan tog fram sin "gömma" och tiden hade kommit då han ansåg att jag var tillräckligt gammal för att se dem, öppnades en ny värld för mig. En av de första "gamla" filmerna var Indiana Jones, en sån snubbe, mina föräldrar var nästan chockerade när jag ville bli professor och arkeolog. Jag var garanterad inte ensam om denna insikt. Efter detta kom klassikern "Den onde, den gode och den fule" samt "Dirty Harry-filmerna", Clint Eastwood, en sån snubbe, I felt very lucky. Efter detta Bond, Star Wars, Ghostbuster, Arnold, Rocky, Rambo, McClain... You know it!

När Anna Rice äntligen fick några av hennes böcker omgjorda till film så var även detta givande, tidigare hade man endast sett taskiga Zombie-filmer från 60-80 talet, även om dessa filmer blivit omgjorde på 2000-talet så glömde dom bort satiren i filmerna, de ville förmedla ett budskap. Även om Anna Rice ville visa att med odödlighet kommer kunskap och lidande.

Film är allmänbildande, och visste ni om att de största klädbutikerna anpassar sitt mode efter vilka storfilmer som släpps! Vad jag vill komma till är att film påverkar, film gör människor allmänbildande(då pratar jag inte om Beck, Wallander blaaaa svensk filmindustri i allmänhet, och inte heller Michael Bay).. Film är bra!

Martin

(På bilden JB, Filip, Jakob, Martin, Björn och Veronika)

Detta inlägget är för min barndomskamrat och bästa vän Martin, som dog 2010-02-26.
Martin och jag var vänner så länge jag kan minnas. Detta inlägget handlar om hur våran vänskap utvecklades. Mina tidigaste minnen av min och Martins vänskap utvecklades på förskolan. Jag minns tydligt hur Martin på förskolan var den enda som hade dinorider(jag tror leksakerna hette så). Dessa väckte ett oerhört intresse hos mig och detta ledde till att jag följe med Martin hem för att leka med dessa. Vänskapen utvecklades och fortlöpte. Lågstadiet inledes och jag och Martin gick i samma klass. Hux-flux så visade det sig att min lillebror och Martins lillebror gick i samma klass också. Av ren förakt så blev mitt och Martins band starkare och vi spenderade mer och mer tid tillsammans. Åren gick och vänskapen fortsatte. Högstadiet kom och en av min och Martins klasskamrater hade en spelklubb där dom spelade Warhammer och datorspelet Diablo.

Detta var idealiskt då Martin hade astma vilket gjorde att utomhus aktiviteter inte var aktuella. Dessa spelen blev grunden på våran djupa "vuxna" relation, vad som än skilde i våra liv och erfarenheter. så hade vi dessa spelet och fortsättningar på spelen som våran vänskapsgrund, även i vuxen ålder.

Jag minns än min första fylla. Fyllan grundades i att Mats, en barndomskamrat föräldrar var bortrest, föräldrarna hade en oerhört tung bar, en bar dom själva inte drack av. Martin och jag blev nedsupna av whiskey och bacardi. Vi var så fulla att vi inte ens kunde gå. Martin föll in i varenda buske som fanns mellan Mats hus och mitt. Mina föräldrar trodde att det var en AIK hejarklack som var på genomresa! Gymnasiet inledes och efter ett år bytte Martin skola.
Åren gick och mer och mer sjukdomar påverkade Martin, vänskapen fortsätte, efter våran andra eller tredje fylla tillsammans så fick Martin diagnosen typ2 diabetes, något som medförde att festandet var slut. Nu var situationen att vi kunde inte festa tillsammans och vi kunde inte vara allt för mycket utomhus på grund av hans astma, detta ledde till ännu mer "nördande".

En kväll berättade Martin att han varit på akuten då hans körtlar inte fungerade och att han nu fått medicinering för det, själv förstod jag inte vikten av det, men det var tydligen allvarligt. Det sista jag minns av Martin var när vi spenderade två kvällar hos en gemensam vän spelande Drakar & Demoner, det var en skit trevlig kväll med massor av vin och en riktig reunion. Alla från barndomen var där, oerhört kul. Martins somnade in i februari 2010 på grund av magsjuka och att insulinet slog fel,vilket ledde till hans död.

Vad många inte inser, som jag insåg var hur intellektuell och speciell Martin var. Martin var alltid en introvert person som föredrog sin ensamhet, om detta var en följd av hans sjukdomar eller om detta var hur han var är jag osäker om. Vad som dock är klart är hur intelligent han var. Jag minns själv att jag var avundsjuk på han hur han ständigt blev kallad för professorn i skolan då han var så intelligent. Han hade jämt alla rätt oavsett om killen hade tappat bort kurslitteraturen(vilket han ofta gjorde). Det komiska är att Martin aldrig kunde fokusera på något länge nog att avsluta något, jag är osäker om Martin ens fick gymnasiekompetens. trots alla år på komvux. Dock efter ha sett Lejonkungen så lärde han sig hela den afrikanska faunan och alla latinska namn på alla djur och växter. Vad som ännu värre var att Martin lärde sig ryska på 4 veckor för att kunna läsa Fjodor Dostojevskij´s brott och straff på orginal språk!

Vem lär sig Ryska för att läsa en bok!! Jag tror att jag är så som jag är på grund av Martin. Jag var aldrig lika smart som Martin, jag fick alltid anstränga mig mer, mycket mer för att komma nära Martins "smarthet". Jag tror att mitt behov för kunskap och utveckling är på grund av Martin. Jag vet så lite om Martins liv på grund av våra olika personligheter, men alla mina minnen och all den tid vi spenderade tillsammans så vill jag tro att jag var en av hans närmaste anhöriga, på något sätt, oavsett hur olika vi var varandra så förstod vi varandra.

Martin var min bästa vän. Martin var en av de få personer som jag träffat som jag vet är smartare än vad jag är. Martin utmanade mig, tvingade mig att bli bättre.

Året 2010

Året 2010 har varit fantastiskt. Jag måste nog säga att detta har varit en av de bästa åren i mitt liv hittills(subjektiv bedömning). Så oerhört mycket fint har hänt i mitt liv detta år, dels har jag nu Jessica i mitt liv, den glädjen och den irritationen detta medföljer. Kärlek är en tvåeggad kniv, men man får även en livssyn och prioriteringar som är annorlunda från tiden som singel.

Men vilka slutsatser har jag kommit fram till detta året. Det finns en påstående att man blir lite klokare varje år som går...
Jag känner mig skeptisk till detta påstående, jag vill direkt inte påstå att jag blivit mer "klok", dock blir man lite mer rutinerad, om detta innebär klokhet, är jag skeptisk till...

Så vad har förändrats detta året till skillnad från förra året?
Min syn på statlig verksamhet har nu faktiskt nått ett nytt rekord lågt. Inte nog med att jag varit skeptisk rent generellt. Nu har jag varit ett offer för denna verksamhet, sjukvård och statens järnvägar, konstigt nog är jag nöjd med Örebro universitet.

Avslutningsvis för detta inlägg är en frågeställning om det skall vara så illa med statens verksamheter som det är...

Resarvationer

Detta inlägg handlar om föredömen och rätten att vara det, men även rätten att föra en talan.

Inledningsvis vill jag säga att inlägget har som syfte; att det skall leda till en tankeställare, inte som ett personangrepp, om folk som känner sig träffade läser detta inlägg.

Jag var några veckor tillbaka sedan på en oerhört trevlig tillställning. Under kvällen och efter oerhört många givande samtalsämnen, kom ämnet zigenare upp. Både jag och min kära bror återgav den synen som vår tidigare arbetsgivare instruerade oss att hålla. Detta ansåg vissa gäster vara omänskligt och diskriminerande. Efter mycket bollade och en oerhört "het" debatt fick jag nog och ställde diskussionen på sin spets och frågade om "våra" motståndare hade personliga erfarenheter om denna grupp. Svaret var att det hade dom inte haft, men dom tyckte att det var felaktigt.

Några senare veckor hade jag ett seminarie i marknadsföring. Våran föreläsare som är professor i marknadsföring hade gett oss anvisningar att läsa på ett par olika case(exempel) som vi som grupp skulle angripa i syfte med att identifiera vad tjänstemarknadsföring var.

Efter ett par klassiska textbok exempel så var läraren såpass modig att jämföra detta med svenska banker. Han berättade om sina erfarenheter som han hade varit med om på svenska banker. När han sedan ville poängtera detta, så var det en student(inte jag) som berättade om sin banks policy. Det komiska var att under detta seminarie, och den gruppkonstellation som var, fanns representanter från fyra olika svenska storbanker. Läraren satt som ett fullständigt fån. Som en före detta bankanställd insåg jag att min föreläsare, min lärare och en av skolans professorer var en de kunderna som dök in på banken med sina "unika" problem. Alla studenter / bankanställde pratade om "sin" banks policy, hur banksystemet var och kraven för utlåning. Ännu mer komiska var att föreläsaren/läraren/ professorn satt som en duktig student och försökte förstå och "snappa" upp, precis som kunderna på banken. Inställningen och självförtroendet var borta, kritiken var bortglömd, och hans expertis inom tjänstekvalité var glömd, hans frågor hur han skulle få lån.

Idag, på grund av kursens krav hade vår grupp en kvalitativ undersökning dvs. en intervju. Ämnet var industri och företaget var ett industriföretag i Örebro området. Våran grupp som för övrigt har fungerat någorlunda väl hade en del prat. Då vissa delar i gruppen inte ansåg att mina erfarenheter från lager industrin inte kunde stämma och att det inte stämde överens med den "verklighet" som litteraturen berättade om. Under samtalet identifierade respondenten starkt med mina liknelser medan gruppmedlemen som återgav litteraturen fick konstiga blickar.

Det jag vill komma till och vad jag ställer mig frågande till är; Varför är det godkänt att ha åsikter om man inte har belägg för dem, förutom att dom är etiska/ genusvetenskapliga eller populäristiska. Varför kan man som föreläsare hänvisa till textboksexempel och vara ett "kritiskt föredöme" om man själv är som en vanlig kund utan insikt i systemet eller är införstådd i systemet, Och varför är den praktiskt kunskapen den svaga länken i ett akademiskt system.

I mina ögon anser jag att detta är sjukt. Om du inte har erfarenheter, så får/skall du inte ta en stark ställning eller vara dömande. Du kan på grund av dina kunskaper öppna upp en diskussion och sedan ta ställning, men du kan inte välja sida på grund av etik eller känslor. Känslor, litteratur, position inom den akademiska världen kan inte fungera som dömande anledning varför du kritiserar de policys som existerar.

Dvs. Om du inte vet vad du pratar om, var tyst! Oavsett hur du känner för ämnet.